Höst och trött

Jag trodde att man skulle vara utvilad efter semestern?
Inte jag inte, det började ganska bra, men sen slog pendeln tillbaka med full kraft...
Ett projekt som skulle vara klart för länge sen var inte riktigt klart och han som drev projektet behöver ju också få semester.
Sagt och gjort, jag fick ta över under tre veckor, och under dessa tre veckor lyckades jag med bedriften att arbeta 190 timmar..!
Det är inte ok, mot fru, barn eller i allra högsta grad sin egen kropp.
Eftersom att jag nyligen har fyllt den ädla åldern om 33 år, så betyder det att man inte orkar samma tempo som för tio år sen.
Det känns som jag håller på att krackelera.


Jag behöver vara ledig, funderar starkt på att bara gå hem och vara ledig i en månad till..? Den som lever får se...

Vart är världen på väg (eller jag)

Nu skriver han igen.... ;-)

På min arbetsplats (som inte liknar någon annan på denna jord) har många en ganska negativ inställning till saker och ting...
Alla förändringar är skit, tills motsatsen bevisats.
När jag började arbeta där funderade jag inte så mycket över det, utan som nyanställd har man ju fullt upp med att lära känna medarbetare och organisationen, allt är bara roligt och spännande!

Nu efter 19 månader har jag lättare att se på saker från ett annat perspektiv.
Till exempel idag så offentliggjordes företagets nya namn, vi skall bli bolag från 1/1-10, Vi skall arbeta under namnet "Infranord AB", ett namn som är ganska slätstruket och intetsägande men absolut inte dåligt.
Min första reaktion var:
- Vilket skitnamn, det funkar ju inte! Kasst och löjligt namn!
Efter ca fem minuter på mitt kontor kom jag på mig själv, det är väl inget fel på det namnet?!

Håller jag på att bli en av dem? Jag som brukar se på förändringar med framförsikt och hoppfullhet.

Jag gillar inte vad jag tror att jag håller på att förvandlas till!

Det enda glädjeämnet i sammanhanget är min egen vetskap om problemet, hade jag inte vetat om problemet hade jag varit riktigt orolig :-)

Tänk om det finns andra problem som jag inte känner till, hur skall jag hantera det???

Gnällplank

Jag har fått en del uppmuntrande kommentarer, här och i riktiga livet om att jag har börjat blogga bra, jag uppskattar det verkligen, men vad betyder det egentligen?

Bloggat bra - Kvalitet eller kvantiet?

Jag känner att det får inte bli en press, det måste ju fortfarande vara roligt!
Zlatan spelar inte fotboll för att han tycker att det är så roligt (tror jag) det är liksom hans jobb, han är ju proffs...
Jag är mer en korpen-kille, jag bloggar för att det är roligt (och lite självterapi)...

Ikväll kanske inspirationen kommer?

Min Pappa

Han sitter SÅÅÅ fast i sextiotalet!
Jag har retat honom för det otaliga gånger, men som jag skrev tidigare, jag gör ju också det!!!

En kavalkad med grymma låtar!

Varför?
Varför inte, det är min blogg, och om jag vill fylla den med youtube-klipp så gör jag det :-)

Stone temple pilots - Interstate lovesong


Pearl Jam - Alive


Nirvana - Heart shaped box


Metallica - Wherever i may roam


Soundgarden - Black hole sun


Smashing Pumpkins - Disarm


Oasis - Dont look back in anger


Sator - I wanna go home


Radiohead - Creep

Säg vad du tycker

och stå för det!
Natalie Maines, huvudsångerska i Dixie Chicks gjorde det under en konsert i London 2003. I korta drag gick det ut på att hon skämdes över att komma från samma delstat som George W Bush.
Detta var tio dagar före kriget i Irak, detta ledde till att Amerikansk radio slutade att spela Dixie Chicks, och flera dödshot framfördes mot henne och gruppen.
Hon stod på sig, vek inte en tum (de har inte Metric-system i USA)
2006 släppte de skivan "Taking the long way" med singeln "Not ready to make nice"
Denna låt måste nästan ses som ett slag rakt i ansiktet på den sittande presidenten GWB, hon tänker minsann inte be om ursäkt för att hon sa vad hon tyckte!

De flesta av oss vet ju hur tongångarna runt detta krig var senare och GWB blev en omåttligt impopulär president, Dixie Chicks vann fem Grammy awards för denna skiva...

Vem vann?

Natalie Maines är en person att se upp till, fler borde vara som henne! *respekt*



"Not Ready To Make Nice"

Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting

I’m through with doubt
There’s nothing left for me to figure out
I’ve paid a price
And I’ll keep paying

I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should

I know you said
Can’t you just get over it
It turned my whole world around
And I kind of like it

I made my bed and I sleep like a baby
With no regrets and I don’t mind sayin’
It’s a sad sad story when a mother will teach her
Daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they’d write me a letter
Sayin’ that I better shut up and sing
Or my life will be over

I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should

I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should

What it is you think I should

Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting

Familjehelg

Helgen har varit extremt lugn och avkopplande men den kunde ha börjat bättre..
I fredags jobbade jag till långt efter fem på eftermiddagen, jag har liksom arbetstid till 14:30 på fredagar...
Varje fredag säger jag till mig själv att jag skall gå hem senast kl. 14:30, det har ALDRIG hänt, vet egentligen inte varför men det brukar alltid hända en massa saker på fredagar som gör att man inte kommer hem.

Det gjorde det även denna fredag, och det hände ordentligt!
Kl 13 var jag kallad till möte inne i City, det gällde ett ganska stort och nära inpå jobb... Ett jobb som lät väldigt intressant, lärande och spännade.
Jobbet skall sätta igång inom två veckor vilket betyder att anbudsutvärderingen måste starta omgående...
Jag vart ombedd att lämna anbud på detta senast på tisdag morgon, jo tjena, vi får väl se om det hinns med?
Om man inte hinner lämna anbud, får man inte vara med och leka, jag vill vara med och leka!
Lördagen och Söndagen gick i familjens tecken, vilket är väldigt mysigt...

De som känner mig vet på ett ungefär vad jag tycker om vilda djur (Alla djur som inte bor i möblerade boenden).
För de som inte vet kan jag avslöja att jag tycker att de är OBEHAGLIGA, LÄSKIGA och inte att LITA PÅ!
Vet inte riktigt varför jag hyser dessa känslor för vilda djur, men jag gillar dem inte!
Men min dotter tycker extremt mycket om djur, hon till och med klappar på dem...
Hennes Mamma, tillika min fru är lika märklig, hon gillar till och med råttor, usch!
Jag och sonen är mer normala, vi åskådar djur på avstånd.
MEN, För tjejernas skulle åkte vi till Stora Skuggan i Nationalstadsparken för det var familjedag på 4H-gården, de klappade kaniner, getter, får, hästar och andra såna där djur!
Det var lätt att gå med på denna lite läskiga utflykt, eftersom när man åker till Stora Skuggan brukar man hamna på fiket som ligger där.
Stora Skuggans Skafferi heter det tror jag, det är lång kö, det är löjligt dyrt, men uteserveringen är väldigt trevlig, vilket är mer en Daniel-pryl än Vilda djur...

På kvällen grillade vi för sista gången (jag har nu kastat grillen i soporna) och min vana trogen somnade jag i soffan *härligt*

Söndagen var stora utflyktsdagen!
Åkte och hämtade Jaggan som hade fått sova på landet, sen in till stan för att det var öppet hus på Citybanan-bygget vid Torsgatan, det var egentligen inte så mycket att se, men det är alltid spännande att få gå ner i tunnlar och grottor...
Ungarna tyckte i alla fall att det var roligt.
Sen åkte Anna och tränade på Gym och Sim (de har barnpassning som barnen älskar) och jag skjutsade Ulrica och Rickard med barn till Arlanda, de ska på semester till Rhodos...

När jag kom hem fick jag en släng av Trädgårdssköteri, så nu har jag klippt hela häcken, rensat rabatter med mera, så mycket inte jag!

På det hela taget en mycket trevlig helg...

Synd bara att den slutar på ett tråkigt vis, Nån-krångelnisse på spårvägen ville prompt att omskyltningen av hastigheten i Gröndal måste ske just natt mot
måndag, inte tisdag eller torsdag eller någon annan bra dag, nej just måndag är tydligen den gyllene regeln.
Och eftersom jag på något oförklarligt sätt blivit arbetsledare för delar av våra Signalkontrakt, kände jag mig manad att göra det själv... (eller hur det nu var)

Detta inlägg är mer ett som-jag-tänker-just-nu-och-inte-så-genomtänkt-inlägg, man kan ju inte vara klok och insiktsfull jämt!
Om du har läst hela vägen hit är jag djupt imponerad.

Lyckliga horan?

Den lyckliga horan är en kvinna som prositituerar sig och gör det av egen njutning bland annat, inte för att hon måste.
Men frågan är om denna person finns i verkligheten?
Hade du frågat mig för en vecka sen hade svaret otvivelaktigt svarat nej, den personen finns inte.
Men efter att ha sett en snutt ur "Hollywoodfruar" och läst de artiklar som denna tv-serie renderat i måste jag säga, JA hon finns!
Hennes namn är ANNA ANKA (Vilket sjukt coolt namn), hon är den ultimata häxan, hon står för allt som Sverige inte är, Jämställdhet med mera är inte en av hennes paradgrenar direkt, men hon verkar ändå lite rolig att lära känna...
Problemet med henne är väl annars att hon är som Anna Skipper, hon ser vid första anblicken snygg ut för sin ålder tänker man. Sen när man ser att Anna Anka är 37 år gammal (ung?) så vänder man tvärt om, vad hon ser ju gammal ut för sin ålder! Fru Skipper har tyvärr detta syndrom också...




Den där åldersprylen kanske går att bota med pencillin?